Lycka. Det är det de flesta känner. Kan säga att det var längesen jag var genuint lycklig. Sådär hållkäften lycklig. Är såklart lycklig varje dag över det fina jag har i mitt liv. Men just nu lever jag ett "mittemellan liv".
Trivs inte där jag bor. Absolut inte i lägenhet. Jag och Tobbe går i hustankar. Men vi ska vänta.. Ialla fall till i höst då priserna är lite lägre. Det lutar åt Tibro hållet, men då blir det väldigt långt till jobbet i Hällekis. Känns som att jag bor i min lägenhet "så länge", jag har mitt jobb "så länge". Hela min tillvaro känns som en hållplats just nu. Som jag stått på länge. Väntar och väntar..
Det här med 3-skift är som misshandel mot min kropp och min hälsa. Har jobbat två-skift förut och det har funkat jättebra. Men nattveckan förstör allt. De dagarna är som en utdragen bakfylla. Jag är ständigt trött och dåsig. Annars gillar jag jobbet och de jag jobbar med.
Jag har några få, men helt jävla underbara vänner. Men på senare tid känns det som att tiden mellan gångerna vi ses blivit längre.. De har liksom "sitt liv" nu. Vilket är underbart att se. Men jag känner mig ensam väldigt ofta. Och när vi hörs av och bestämmer att vi ska ses så blir det en lång process av planerande.. Men det sköna med dem är att även om det var längesen vi sågs, så förändras inget. Bortsett från nån växande mage och ett växande barn kanske :)
Jag vill bara bort. Vill känna ro i livet och bosätta mig i ett hus. Då har man lite små-projekt att pyssla med åtminstone. En fin dag kan man gå ut i sin trädgård eller altan och bara va.
Det är inte samma sak nu.. När jag är ensam en dag så känner jag mig så låst. Jag tar mig inte för att gå nånstans för att sitta och sola eller så.
Jag rensade bland mina facebook vänner förut, det är en skön känsla på nått sätt. Önskar man kunde ta bort folk på Instagram också!
Det var allt för mig!
Puss
1 kommentar:
<3
Skicka en kommentar