Språkpolis

Jag kommer på mig själv med att bli helt nollställd när det kommer till uttal av vissa ord. Eller mest betoning av vissa ord. Jag är bra på svenska språket vad gäller stavning och uttal, men det finns vissa undantag. Jag har ett praktexempel: Förhyrd (typ parkeringsplats). Jag säger oftast det med mest betoning på y:et och med "kort" ö, alltså som i förbannad. Men jag blir förvirrad ibland och kommer på mig själv med att säga med "långt" ö, som i förväg. Mest naturlig låter det med kort ö, men tror att det korrekta är på det andra sättet. Vad är rätt?! Och varför står det inte bara hyrd?

 

Jag blir fullkomligt galen när jag hör folk som uttalar vissa ord fel, eller lägger betoningen på "fel ställe". Men fem ord kan jag inte förstå hur man ens kan få det till att bli fel, inte ens beroende på dialekt. Och ja, jag har ju såklart rätt ;)

1. Paprika. Nej men varför inte festa till det och istället säga "papprika". Vart kom det extra p:et ifrån?

2. Mögel. Det heter inte möggel.

3. Ramlösa. Återigen. Ett m = Ramlösa. Inte Rammlösa.

4. Beige. Inte Beeeeeeige. Man säger kort och kort Beige: [bäsch], inte [beeeeeesch].

5. Version. Fel: verision. Hört detta många gånger och blir lika tokig varje gång. 

Har även märkt att många äldre, nu snackar vi 30-40 talisterna, uttalar namn "fel". Det vanligaste är Tobbe. De betonar o:et så de säger namnet som man läser det. De flesta säger ju annars "Tåbbe".

Det finns ju massor av exempel, även de som säger fel ordspråk. 

Tack o bock