Sverige. Älskade Sverige. Med allt var det innebär.
Tacos på fredagar. Big pack tre olika smaker. Jantelagen..blö blö. Så mellanmjölk. "Lagom är bäst."
Jag älskar, nej, avgudar Sverige på många sätt. Det är tryggt, vackert, fritt och bra helt enkelt. Men jag har svårt för det där instängda.. Det finns ett fenomen jag upptäcker väldigt ofta då jag är lite av en "promenad nörd". Älskar att gå ut och gå, i alla årstider (fast helst hösten). När jag möter folk som går samma promenadsträcka som jag, hälsar jag ofta. Inget avancerat, bara ett glatt litet "Hej". Många gånger tittar de frågande på mig som att: "kände jag henne?" Nej det kanske du inte gjorde.. Men kan man inte vara trevlig? Många hälsar ju självklart tillbaka, men med en väldigt skeptisk min. Tack Gud för pensionärerna. De är glada, hälsar o ser ut att njuta varje sekund av vad livet har att erbjuda. Amen.
Samma sak återkommer även i handel/service branschen när jag som kund ska handla. Jag småpratar gärna lite, återigen inget allvarligt, inga långa konversationer som inte hör till "ämnet". Men ofta får jag bara korta, irriterade svar tillbaka.
Jag tycker vi generellt är dåliga på att öppna oss, att vara sociala. Menar inte att man ska prata me alla man kommer i kontakt med, inget påtvingat. Men kanske bara ha en positivare inställning och möta andra med en viss anda.
Jag får en känsla av att det är annorlunda på landsbygden om man kan kalla det så. Jag är uppväxt i en liten by och där hälsar man på varandra. Det ger en annan stämning tycker jag.
Självklart går inte jag runt och hälsar på alla när jag är i stan eller så, men bara det där lilla.. Att man tänker på vilken ton och inställning man har till andra!
Tack o bock
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar