Att inte krossa glaset

Jag är en rätt "kaxig" tjej utåt, ärlig så att det nästan blir äckligt ibland, stor i käften och upprätthåller en känsla av ett bra självförtroende. Men jag är en fruktansvärt emotionell varelse som har en tankeverksamhet och ett analytisk inre som är nått fruktansvärt.

Jag har stått i bakgrunden på alla jobb. Vill inte ta mig an för mycket. Det klara väl inte jag? Hur gör man? Vart börjar man? Jag har inte tatt mig chans till någon slags framgång eller uppmärksamhet. Så jävla skitskraj för att misslyckas. MEN. Vad kan egentligen hända? Fine, några kanske blir besvikna, arga, ledsna, irriterade eller ja, varför inte avundsjuka (mohaha, barnsligt kittlande tanke). Men jag trycker ner mig själv. Däremot är jag väldigt stark i mitt sociala jag. Jag älskar att träffa nya människor och är nog faktiskt den som många tycker är "skön". Jag skäms inte för så mycket och jag gillar att få andra att skratta.

Men just den själsliga biten. Fy fan! Jag är en "periodare" som kan må olika dag för dag. Likt en kameleonts fantastiska förmåga att ända färg, ändrar jag humör. Är lika skör som glas. Måste hålla i glaset, inte tappa det. Inte krossa det. Har alltid vart oerhört rädd för att inte känna mig stark nog att klara saker som andra klarar av. Att vara stark. Har vänt och vridit på det ordet. Att vara stark. Jag har kommit fram till att det inte finns några konkreta svar på vad som gör en stark. Inget facit. Jag vet att det inte handlar om att kunna allt, aldrig vara ledsen eller svag. Inte heller att alltid visa sig stark. Att vara stark handlar nog om att leva det liv man lever, men göra det bästa av det. Att vara stark är att tillåta sig själv att vara svag.

Ska försöka sortera tankarna. Likt klyftor på en apelsin ska jag dela in dom. De dåliga ska bort. Det är som oorganiserad verkstad av tankar.

 

Jag vill ändå passa på att säga att jag aldrig (hoppas jag!!) är ärlig i det avseendet att såra någon. Inga personliga påhopp som jag medvetet vet gör någon ledsen. Men jag drar mig inte från att säga vad jag tycker..är man en grupp människor som diskuterar något så klart som korvspad att jag säger vad jag tycker. Och det finns inget filter ;) Jag tycker att "håller med människor" är det värsta som finns. Som inte har nått att komma med. Som är helt vita. Bara står där och lyssnar, nickar ibland med ett fånigt "håller med" leende. Som egentligen tycker heeeelt annorlunda mot resten. Kanske t.o.m blir arga, ledsna, sårade eller kränkta. Men de vill vara en av majoriteten. En social maktordning, där de inte vill sticka ut.