Jul, mat, skratt, kärlek och hjärnspöken!

Rubriken ger en bra sammanfattning av senaste veckan. Julen har vart jätte bra. Men det gick upp för mig hur viktig julen måste vara för barn. Nu när jag är vuxen tycker jag mest om julen för att alla samlas, man äter gott och tar det lugnt. Men man märker på barnen att dom blir helt exalterade och glada under julen. Tycker det är kul att vi har våra fina traditioner i Sverige :)

På julaftons förmiddag och dagen var jag hemma hos Veronica o Patrik och på kvällen åkte jag till Stefans föräldrar. Vi spelade "Med andra ord" och körde charader..jisses, sjukt svårt med charader. När man läser orden verkar dom ju hur enkla och självklara som helst, typ "tejp". Men när man sen ska visa det är det inte lika enkelt längre :) Tycker om Stefans familj. Skönt. Dom är så lätta. Ser fram emot att lära känna dom mer och tillbringa mer tid med dom.

Denna dag känns som en tom dag. Ibland är jag som en kameleont. Likt deras ofattbara sätt att ändra färg, kan jag ändra sinnesstämning. Helgen har varit underbar och fylld med kärlek. Har vart fylld av lyckorus och endorfiner. Men idag känns det bara svagt. Denna ovisshet och framförallt ovetande gör mig galen. Att inte veta.
Jag är en labil, men lycklig människa. Jag är svår att förstå mig på, förstår mig inte ens på mig själv ibland. Jag är en som ett barn idag, med rinnande näsa och hängande läpp. Vill bara ligga under täcket i fosterställning med dej bakom mig. Det är okej att känna. Mycket triggar igång min emotionella sida. Det är både jobbigt och skönt. Men väldigt energikrävande. Vissa perioder är stabilitet och trygghet två viktiga faktorer för att göra mig lugn. Men jag är noga med att veta vad som är okej. Som sagt, det är okej att känna. Och idag känner jag.

Jag och mina systrar <3