Är jag vuxen?

Ja, är det nu jag kan kalla mig vuxen? När jag passerat 25, hittat den människan som gör mig till den absolut lyckligaste tjejen i världen. Min kärlek och allra bästa vän. När helgerna mest fylls av att ta det lugnt o bara njuta. Ut och åka, utan direkt destination. Spendera en fredagskväll med mat hos svärmor. Eller hälsa på vänner i hus, med familj och trygghet.

Min facebook fylls mer o mer av flöden med kort på nyklippt gräs, barn som leker, långa fina skogspromenader och renovering av hus. Jag gillar det. Mycket mer än bilder på massa ölburkar, en ångestfylld statusuppdatering med orden "Jag har ju mått bättre", eller "Det var fest igår, känns i huvudet idag". Jag gillar ju såklart att ta några öl ibland på nån mysig bar eller härlig uteservering. Men det där riktiga festlivet har i princip försvunnit. Det gjorde det visserligen redan för typ 2-3 år sen. Men nu känner jag verkligen inget sug efter det alls. Och det känns riktigt bra.. Och det har absolut inget att göra med att jag har pojkvän för det har aldrig spelat nån roll vad gäller utelivet för mig. Det lockar mig inte bara. 

Lägger hellre pengarna i sparkontot till kommande hus, än en tusenlapp på taxiresor, fyllemat o onödigt många öl på bara en kväll.

Det där spontana däremot, som händer kanske var tredje månad när man följer med nån ut o har riktigt kul. Det gillar jag. Utan förväntningar och att man bunkrar upp med systemetkassar veckan innan.