Jag heter Ninni!!!

Pratar jag otydligt? Har du skit i öronen? Lyssnar du inte? Eller är du bara dum i hövvet?

Vet inte hur många gånger jag stöter på problem när det kommer till mitt namn. I princip varje gång jag ska presentera mig får jag alltid upprepa mig (ibland två-tre gånger) för jag blir plötsligt en Mimmi, Nina, Nanna, Linni eller nått annat konstigt.
Jag vet att det inte är jätte vanligt att heta Ninni, men hur jävla många heter Nanna då?!

Och sen följd frågan; "Heter du det eller är det ett smeknamn?".
Nej det är inte ett smeknamn, det är mitt vanliga jävla namn. Och nej, jag är inte finsk (räknas man som några procent finsk om sin kusin är det?) Och ja, jag vet att det är ovanligt!

Oftast brukar de efteråt säga att det är väldigt fint, vet inte ifall de beror på nån slags plåster på såren efter att i princip sagt "Mimmi, sa du? Nina? Jaha Ninni. Vad heter du egentligen? Jaha ok, vad ovanligt men jätte fint namn!"
(Jag hör; Va?! Faan va konstigt namn, så kan man ju inte heta.)

Jag gillar mitt namn, nej, jag älskar det faktiskt. Det gjorde jag inte när jag var yngre..då hette ens kompisars kaniner så. Eller så associerade jag det till den osynliga flickan i Mumindalen, och ännu värre Rännstensungar. Jo för mamma berättade för mig när jag var liten att det var genom den filmen hon fick upp ögonen för det namnet. För att det var en flicka i rullstol som hette så..jo man tackar.

Men ni förstår hur irriterad jag kan bli?