Hello there tiny little muscle!

Hittade en liten kula på armen, glad tjej :) eller ja, båda armarna såklart..sjukt oproportionerlig annars ;)

En långpromenad o två styrkepass denna veckan ÄR för dåligt. Gillar inte alls eftermiddags veckan på jobbet. Ge mig rutin o blod, svett och tårar!

Idag ska jag på personalfest på Knistad..håller mig nykter o sansad. Men först en fika på Pims med Bettina. Härligt när man inte ens behöver fråga vart vi ska ses, eller vid vilket bord vi ska sitta. Det följer sig liksom naturligt :)

Nu finns det korv med 90% kötthalt, innan var det typ 85. Perfekt!
(hur intressant kändes den informationen då).

 

 

 

Har kommit till den där jävla stora, svarta, tunga dörren igen. Som jag inte tar mig igenom. Dörren av depression. Jag vet att det är en sjukdom, så egentligen borde jag kalla det nedstämdhet eller psykisk obalans.
Jag blir nedstämd, får tvångstankar och ångest. Då vill jag bara att han ligger nära och kramar mig.
Jag kan få en känsla av ofullständighet eller känsla av att allt omkring mig kommer att raseras.
 

Jag trivs inte i situationen jag är i just nu. Detta är en balansgång som är oerhörd svår att bemästra.
Jag vet att folk ser mig som en stark person. Det trodde jag också att jag var. Men jag är väldigt självkritisk. Det blir en vana, en reflexmässig reaktion som jag kanske inte ens är medvetna om. Sen är jag den värsta grubblaren av dem alla. Jag analyserar allting och vänder allting negativt. Tror att det skulle vara nyttigt för mig att få persektiv på vad som är viktigt och att förstå att saker händer hela livet och måste få göra det.

Får helt enkelt sätta mitt liv i ett större perspektiv. För jag har allt jag kan önska mig. Underbar familj, förstående vänner. Två (!) jobb, en lägenhet och kläder att ha på mig.