Detta kanske är ett känsligt ämne för en del..men det är något som jag funderar på ibland.
Hur vet man när man är redo för att skaffa barn? Måste man skaffa barn? Klart man inte måste, men ni förstå tanken?
Tänk om jag är mer entusiastisk än min partner? Tänk ifall min partner inte ens vill skaffa barn?
Det kan ju sätta enorm press på ett seriöst förhållande.
Jag har aldrig känt den där super längtan till att skaffa barn. Jag vet att jag vill. Men inte när. Jag vet med vem. Men inte när. Och jag vill låta det vara så. Jag är väldigt fast beslutsam om att jag vill ha dom bästa förutsättningar det går åt mina framtida barn. Fast jobb, bra grunder både ekonomiskt och känslomässigt. Jag vill känna mig trygg i mitt arbete och med mig själv. Och självklart med min partner. Jag vill vara 100% säker. Jag vill bara vakna en dag och känna mig lugn och tänka "nu vill jag ha barn" :)
Att få barn är en förmån och livet blir sig aldrig mer
likt. Det har jag förstått. Klart att det inte behöver vara ett hinder, men man sätter sig själv i andra hand hela tiden. Detta låter som en klyscha, men jag tror att man måste ha levt det där lite oansvariga innan man skaffar barn. Att man har vart obunden. För sen så kan man inte det. Med barn kan jag inte (om inte pappan är hemma) helt spontant tänka "jag åker o lägger mig i solariet lite och tar en kopp kaffe nånstans" eller att ge sig ut på en löptur. Man får barnanpassa sig till alla aktiviteter man gör. Och frågan är, när är jag redo för det? Just nu är jag för egoistisk för att skaffa barn.
Kommentarer uppskattas :)
2 kommentarer:
Jag förstår helt vad du menar.
Många skaffar barn nu och jag tänker såhär: shit barn nu? herregud..
egentligen är de inte konstigt med åldern och så. Det jag tycker, är att barn Ska vara planerade, det är så många som bara "oj" nu händer det. Och sen skiljer dom sig. (inte alla)
En kärnfamilj är det vi oftast strävar efter. Det är bra Ninni att vara ego och ha sitt, leva livet och se till att allt är på plats och med rätt person. No stress tjejen! Bra att du tänker igenom det ordentligt och reflekterar, inte många som gör de :))
Ja precis. Jag kastar inte skit på nån eller så, alla har ju sina val. Men ibland känns det som att dom tänker "ååh vad vi är kära, vad mysigt det vore med barn". Som att det är en liten hundvalp.. Det är en människa. 50% gånger två människor som man ska uppfostra och ha i livet tills man dör. Det måste ju vara den svåraste o mäktigaste uppgifter i ens liv. Därför vill jag vänta med det :) sen kan man gärna vara förlovad o gift innan barn :)
Kram söta du
Skicka en kommentar